skriver av mig nu.
jag känner mig tom, som ingen förstår mig
men oftast helt full av känslor, så det nästan svämmar över?
allt är inte bäst hela tiden, men inte sämst heller
men att veta att man kan få "häftiga" humörsvängningar
det tar, för det är oftast negativa.
jag har inte tänkt så mkt
på sista tiden, det har bestått av allt annat
jag orkar inte bry mig om mig själv eller tycka synd om mig själv
känner mig helt enkelt inte bra då.
och alla som läser det här behöver faktiskt inte tycka synd om mig
för jag mår inte skit & vill inte dö
inget sånt alls, känner för att bara skriva av mig
och ibland känns det bra att andra får veta oxså.
just nu känns det som jag håller på och mista det viktigaste i mitt liv
orken för att hålla allt igång
så det inte ballar ur totalt, jag ska fokusera
men inte lätt, alla behöver vi stöd
stöd från dom nära, närmsta lättare sagt
att mista nåt eller någon viktig är inte lätt
eller att veta att personen är långt ifrån
eller att man inte kommer få se människan vid liv igen..
bara en massa lidande & smärta, ingen borde dö..
men ödet är ödet, och man kan inte dra tillbaka tiden hur mkt man än vill
svårt att tro att bakom sitt skal har alla en mörkhemlighet
en hemlighet som någon aldrig någonsin har fått veta
och man bara väntar på den rätta att säga det till.
som man kan lita på, man vet att det inte kommer ut
nu är jag helt tom på tankar jag har rensat allt
och kan inte skriva några visa ord, tomt tomt tomt
lång text men det behövdes & alla som läste tack (k)

rensar tankarna med "depp" låtar
when you say nothing at all - ronan keating
your guardian angel - the red jumpsuit apparatus
i can't hold back - survivor